Idag får vi lyssna till Nazar Akrami, universitetslektor vid psykologiska institutionen, Uppsala universitet, som inviger oss i ett arbete i gränslandet mellan psykologi och teknik.Presidenten Kai Olsson hälsar oss välkomna till dagens digitala medlemsmöte, då vi gästas av föredragshållaren psykolog Nazar Akrami och lämnar därefter ordet till honom.
Nazar Akrami tackar för att han har blivit inbjuden och konstaterar att det är andra gången han gästföreläser i vår Rotaryklubb. Nazar Akrami ingår i en forskargrupp som arbetar med vilka digitala spår vi lämnar på nätet och vad man kan använda dessa till. Det är ett färskt forskningsområde med mycket potential, där mycket ännu är outforskat.
Först redogör han för vad personlighet är och inte är. En människas personlighet består av egenskaper som är stabila över tid. Personlighet är inte kategorier eller klasser. Idén att det skulle finnas olika kategorier av personlighet som bygger på indelning enligt olika färger är populärvetenskaplig och har obefintligt stöd i forskningen. Det som däremot har stöd i forskningen om personlighet är den så kallade femfaktorsmetoden. Där ingår känslomässig stabilitet, extroversion, öppenhet, vänlighet och målmedvetenhet. Vet vi något om dessa hos en person så kan vi säga ganska mycket om den personen. En människas personlighet påverkar familjebildning, karriärval, åldrande, vänlighet, synen på hälsa och var vi bor. Vi kan till exempel avläsa hur våldsbenägna personer personer söker sig till vissa områden.
Nazar Akramis forskningsteam undersöker kopplingen mellan personlighet och hur vi beter oss på nätet. Det började utifrån affärsmässiga intressen. IBM var först ut och kunskapen utnyttjades i reklamkampanjer. Det finns två modeller när vi pratar om att undersöka personlighet på nätet, en som bygger på allt jag gör och en som bygger enbart på text. Vi har fått flera begränsningar sedan GDPR trädde ikraft, men Google till exempel kan använda alla mina mejl i sina egna syften. Sambandet mellan vår egen bedömda personlighet och personlighet som tas fram ur en dator är ganska låg. Modellerna är alltså halvdåliga. Kan de göra nytta i alla fall? Kan de säga något om personligheten? Ja, det verkar så.
Så till en intressant fråga: Kan datorbaserade personligheter (algoritmer) hjälpa oss i arbetet med att hitta våldsbenägna personer? Samtliga våldsverkare lämnar digitala spår som går att analysera med hjälp av olika algoritmer. Kan vi använda informationen till att stoppa våldsverkare? Kan algoritmerna säga oss något om brottslighet i vardande? Det är om detta Nazar Akrami och hans kollegor forskar. De har utvecklat ett verktyg, som noggrant har etikprövats. För det klart att det finns risker med att kartlägga personligheter på det här sättet. Kommer verktyget i orätta händer är det fara för den enskilda människans rättigheter till integritetsskydd. Forskningsteamet delar med sig av verktyget till andra aktörer "av legal karaktär". Man kan i verktyget ladda in texter som en person lagt ut på nätet och utifrån det ta fram en analys och därmed få veta om det finns en allvarlig risk för att personen ska begå våldsdåd. Med hjälp av olika algoritmer kan man få veta mycket. Det räcker med en halv sida text för att en trovärdig analys ska gå att genomföra. Detta kan vara till stor hjälp i arbetet hos polisen eller säpo.
I internationell jämförelse ligger Sverige långt framme i forskningen kring detta område. Vi sticker ut i det lyckosamma att kombinera psykologi och datavetenskap som ingen annan lyckats med tidigare. Förutom psykologiska institutionen vid Uppsala universitet forskar också Totalförsvarets forskningsinstitut kring dessa frågor.
Kontentan av det Nazar Akrami vill få fram är att göra oss medvetna om att de spår du lämnar digitalt kan användas i ett syfte.
Kai Olsson tackar vår föreläsare för ett mycket intressant föredrag. Programchefen Helena Hallgarn informerar om programmen för de kommande två mötena: 6 april Projektet Rena Mälaren och 20 april om nya typer av arrangemang för att skapa upplevelser i naturen.