Idag tog professorn och strängnäsbon Kekke Stadin med oss på en spännande berättelse om det sociala umgänget i hemmen inom 1800-talet bourgeoisie.
Vår president Kai Olsson hälsar oss välkomna till dagens möte. Vi är 19 personer närvarande, varav 16 egna medlemmar och tre gäster. Kai lämnar inledningsvis en kort rapport om projektet Rena Mälaren, som just nu ligger lite på is. Förhoppningen är att kunna locka allmänheten till ett event i slutet av sommaren.
Programchefen Helena Hallgarn presenterar dagens gäst och föreläsare, Kekke Stadin som är professor i historia vid Södertörns högskola. Hon förflyttar oss till det sociala umgänget i hemmen inom 1800-talet bourgeoisie, som växer fram från mitten av århundradet. Medelklassen var då ett nytt begrepp som definierades ungefär "vi som behöver arbeta men inte använda kroppen för att försörja oss." En del kallade dem för nyrika uppkomlingar, vilket de själva inte tyckte var så smickrande. Detta var en grupp människor som under den här tiden kom att bli ett "vi". Kekke Stadin har studerat dagböcker och anteckningar från den här gruppen under den här tiden.
Denna nya grupp hade ett behov av att markera sin "nyvunna status" i relation till andra. Livsstilen var en avgörande markör. Klassbegrepp fanns inte då, men man pratade om "vår värld". För att bli delaktig i denna värld skapades oerhört många etikettsregler. På det sättet visste man hur man skulle höra till. För att delta i detta liv förutsattes att man gick på visiter. En vanligt förekommande myt är att det var kvinnor, som inte arbetade, som deltog i visiter, men det är inte hela sanningen. Även arbetande män gick i hög grad på visiter.
Det fanns olika typer av visiter. De formella visiterna var ett obligatorium att gå på. Nyårsvisiten var till exempel otroligt viktig. Att inte delta i en sådan var i princip lika med att säga upp kontakten. Kekke Stadin berättade om en person som avlade 30-50 nyårsvisiter. Nyårsvisiterna var viktigare än arbetet. En visit skulle alltid besvaras. Att inte besvara en visit var en förolämpning. Samtidigt var det viktigt att visit inte avlades alltför ofta i samma hem. Man rekommenderade att föra bok över vilka visiter man gjorde för att hålla reda på sin etikett. Minglet var till en början en väsentlig del av visiten, men försvann någonstans på 1860-1870-talet, då soffgrupper blev allt vanligare. Då hamnade man i stället där, tillsammans med några få gäster, och förväntades inte gå runt och konversera på samma sätt som tidigare.
Hemmet fick en ny betydelse inom medelklassen under den här tiden. Det fungerade både som en fristad där det bjöds ett lugn och som en statussymbol. Från Erik Gustav Geijers dagbok kan utläsas att han längtade efter en lugn familjekväll. Det sociala livet var dock för viktigt för att negligera. Några dagboksförfattare i studien vittnar om att de såg det som tvång. Så småningom började man skicka ut inbjudningskort och kunde på så sätt organisera och styra sina besök. Detta sällskapsliv tarvade salong och förmak - rum att visa upp sig i. Här samlade man allt det finaste man ägde i familjen, det blev en arena att visa upp. Karl Johan-möbler var vanliga i 1800-talets början medan man under senare delen av 1800-talet började möblera mörkare, helst i nyrokoko vilket ansågs vara elegant.
Konst och pianospel visade på det kulturella kapitalet. Kvinnor som inte kunde spela piano var inte lika mycket värda, helt enkelt. Visitkortet visade det sociala kapitalet. Skålen avsedd för att lägga visitkort i stod innanför salongsdörren. När gästerna gått hem tömdes skålen och korten arkiverades. Hade hemmet gästats av väldigt prominenta gäster lät man deras visitkort ligga kvar och skylta till nästa omgång gäster skulle komma.
Telefonens ankomst ändrade på allt. 1877 etablerades de första ledningarna i Stockholm och Helsingfors. Efter tio år var Stockholm världens telefontätaste stad. Det innebar ett nytt sätt att umgås. Nu kunde man ringa i stället för att avlägga visit. Telefonen skapade också en vi-känsla, då alla inte hade råd med denna nya uppfinning. I förlängningen av detta blev telefonkatalogen en ny plats att visa upp sin titel och visitkorten blev mindre viktiga. Titeln var viktigare än förnamnet. Dock medförde telefonkatalogernas intåg att kvinnorna osynliggjordes ganska länge. Det fanns ingen plats för dem i telefonkatalogen. Kekke Stadin jämförde 1800-talets oanmälda visiter med dagens kultur då man inte gärna gör spontanbesök hos varandra: Först ska du skicka ett sms för att fråga om du får ringa och först därefter kanske du kan få avlägga ett besök. Det finns en vilja att kunna kontrollera vilka man umgås med.
Helena Hallgarn tackar Kekke Stadin för en mycket intressant föreläsning och passar på att tipsa om netflixserien Familjen Bridgerton, som skildrar något av det vi har fått höra om här idag. Hon flaggar också för programmet den 23 februari då vår egen medlem Karin Nilsson ger oss inblickar i Europaskolorna, ett föga känt utbildningssystem avsett för barn till anställda inom EU:s organ.
Kai Olsson avslutar med att tacka alla för att vi ville vara med idag och uttrycka förhoppning om att vi ses igen om två veckor.