Dagens lunchmöte hade totalt 11 personer. 10 medlemmar och 1 gäst, vår egen föredragshållare Anna Notander inräknad.

Dagens enda gäst var Karl Sundström från Bisp Thomas. Han kom förbi på vinst och förlust utan kännedom om anmält deltagarantal.

 

Presidenten hade inget att förmedla så han bidrog istället med en rolig historia. (denna vits kan återges separat om intresse finns 😉.

 

Ett vinlotteri anordnades där vinnaren blev jag själv, dvs Ulf Kronqvist. 😊

 

 

Granbarkborren är en cirka 4 millimeter lång skalbagge som tillhör barkborrarna. Det finns cirka 90 arter av barkborrar i Sverige. Nästan 30 av dem kan leva på gran, men den 8 tandade granbarkborren är den ende av dem som kan döda stora friska granar.

Senare års klimat med varma torra somrar har verkat gynnsamt för granbarkborren. Stora stormfällda skogar som inte kan distribueras i tid bidrar som grogrund till granbarkborrens utveckling.

Stormfällda granar är granbarkborrens lättaste byte. Men även levande granar kan angripas när det finns för många granbarkborrar i förhållande till granens motståndskraft. Stressade granar doftar på ett speciellt sätt och detta känner granbarkborren. 
 

När en hane luktat sig fram till en stressad gran börjar den borra sig in i den. Granen svarar genom att försöka dränka barkborren i kåda. Då kallar barkborren på sina artfränder med en särskild doft, ett feromon, som han tillverkar i sin kropp med hjälp av granens kåda. Alla granbarkborrar, både hanar och honor, som flyger förbi känner doften och samlas på den stressade granen. Hanarna börjar omedelbart gnaga sig in i barken överallt. Granen försöker dränka alla i kåda, men till slut orkar den inte längre. Barkborrarna vinner, och kallar på honorna med ett annat doftämne. Honorna kryper in till hanens nybyggda parningskammare. Det brukar bli 2-3 honor per hane innan honorna signalerar till andra att det är fullsatt. Varje hona gnager sedan en rak, cirka 10 cm lång modergång som följer granens fiberriktning. Äggen läggs i gångens sidor. Larverna äter sig vinkelrätt ut från modergången och förpuppar sig efter 5-6 veckor. Efter ungefär en vecka som puppa kläcks de nya baggarna. 8-10 veckor efter svärmningen kan den nya generationen lämna granen och antingen angripa nya granar eller gräva ner sig i marken för att övervintra.
 

Granbarkborrens svärmning beror på temperaturen. Den måste ha minst +18 grader i luften för att kunna flyga. Efter första vårsvärmningen svärmar baggarna ytterligare en eller två gånger för att anlägga syskonkullar. Varma år kan även avkommorna svärma. Vädret styr granbarkborren och alla år är olika.
 

Det finns flera sätt att bekämpa granbarkborre. Vilken metod som är effektivast beror på skogens vitalitet, mängden barkborrar och hur väl bekämpningen utförs. Flera av metoderna kan med fördel kombineras.
 

Liggande träd är mycket attraktiva för granbarkborren. Många vindfällen innebär att granbarkborrarna kan föröka sig i högre utsträckning och då ökar risken för angrepp på stående träd. En metod för att bekämpa granbarkborre är att använda feromonfällor med eller utan insekticider. Sök och plock är en metod för att bekämpa granbarkborrar. Metoden går ut på att söka upp angripna granar och plocka bort dem från skogen och/eller oskadliggöra deras avkomma innan den nya generationen är färdig att lämna träden.

Tidiga tecken på angrepp

Angreppet syns säkrast genom att det rasar ner rödbrunt borrmjöl som lägger sig runt stambasen och i barkspringor och spindelnät. Om det rasar ner borrmjöl är granen redan dödligt angripen även om den ser lika grön och fin ut som sina grannar.